måndag 19 mars 2012

Det där med att inse sitt eget värde

Det tror jag att jag har varit rätt dålig på vad gäller mig själv. Man nöjer sig med mindre än vad man förtjänar, när det nästan borde vara tvärtom. Givetvis är det inte bra att aldrig vara nöjd heller, det måste vara om än jobbigare, kännas väldigt frustrerande. 

Har funderat en hel del på vad gäller just självförtroende och självkänsla, allmänt menar jag, och insett att - det är sjukt vad unga människor mår dåligt idag.  Kanske ingen big surprise där egentligen, forskning har ju visat på det under ex antal år tillbaka nu, men det är helt stört vad man får höra från bekanta och vänner, hur de mår och vänner de känner mår. Jag blir chockad. Det känns så himla sorgligt, att det är så många som går omkring och inte mår bra, men kanske ännu sorgligare hur väl alla dessa människor lyckas dölja det. 

Nej, jag hänger inte i kretsar där folk är deprimerade och emo :p Och jag vet att alla har upp- och nerperioder, life's a rolercoaster, right? Folk har dåligt sjjälvförtroende, dålig självkänsla, känner att de inte räcker till, att de inte är bra nog, att de inte förtjänar vissa saker. Man går och ljuger för sig själv. Har man tur inser man det också. Är man ännu lyckligare så lyckas man göra något åt det med. 

Satt och pratade med en kollega på jobbet för några dagar sedan. Hon frågade hur det var med mig och killen jag dejtade, om vi fortfarande gjorde det. Jag svarade att, nej, det gör vi inte, och berättade varför, hör mig själv avsluta med "och det är lika bra det, för han var inte tillräckligt bra för mig, han uppskattade inte mig och han förtjänar mig inte, så." varpå jag inser att, det är inte bara något banalt jag slänger ur mig, utan det är faktiskt något som var etthundra procent sant. Och det kändes jävligt skönt att komma till den insikten. Jag insåg mitt eget värde i den situationen och lärde mig uppskatta det. Alla förtjänar bättre. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar