Hej på er! Vet ni vad? Idag är min och Pontus officiella årsdag. Det var exakt på dagen för tre år sedan som vi satt på en uteservering i Stockholm och våra vänner ställde oss mot väggen och frågade om vi var tillsammans och vårt svar blev ja. Kommer så väl ihåg euforin jag upplevde när jag insåg att han var min, denna fantastiska man, och jag var hans.
Pontus är den absolut snällaste, mest omtänksamma, generösa, osjälviska, ärliga och engagerade människa man kan tänka sig och dessa tre år har varit de helt klart bästa i mitt liv. Jag är en väldigt självständig person, en kämpe och överlevare, men jag vet faktiskt inte hur jag skulle kunna leva utan honom nu. Han är förutom mitt livs kärlek och partner även min bästa vän. Han ställer alltid upp, finns alltid där för mig. Han är den person som kan göra mig glad och få mig att glömma mina bekymmer när allt känns nattsvart. Han får mig att le till och med när jag mått som allra, allra sämst.
Självfallet har hela vår relation inte varit en dans på rosor och det har funnits vissa hinder på vägen. Men vi har hittills överkommit allt i vår väg. Vi har blivit starkare tillsammans. Vi är ett team. Att kunna känna sådan fullständig tillit, att kunna lita på en person till 100 % (för en person som mig som har tillitsproblem) som jag gör på Pontus, utan tvivel, är en ynnest.
Att utvecklas tillsammans, även på individuella plan, att se honom växa och uppleva hur han får mig att växa som person, hur vi båda förändras till det bättre hela tiden. Han får mig att vilja bli en bättre person, han öppnar mina ögon, får mig att omvärdera vissa saker och jag är säker på att jag gör detsamma för honom.
Jag vill uppleva livet och utforska världen tillsammans med Pontus! Älskling, jag älskar dig så oerhört och du är det bästa som någonsin hänt mig ♡
Hey guys! You know what? Today is mine and Pontus officiall anniversary! I remember the exact day three years ago when we sat with some friends of ours, having a drink, and they asked us if we were together and our answer was yes. I recall the euforia I felt when I realised that this wonderful man was mine and I belonged to him. We belong together.
These have been the best three years of my life, no questions asked. I'm not saying it has always been easy, there has been obstacles on our way but so far we've overcome them all - together. We've grown stronger together. To be able to feel the kind of trust I feel with Pontus - and I trust him completeley, 100% (which says a lot for a person having trust issues like me) - is a blessing.
Pontus is the most kind, generous, selfless, caring, honest and engaged person you can ever imagine. I am a very independent, strong person, a survivor, but I can honestly say I don't know how I would be able to live without Pontus. He is not only my partner and love of my life, he is also my best friend. He is always there for me, always caring for me. He is the person that makes me forget all about my problems and can make me smile even when the whole world feels as dark as a starless winter night without ending, the one that can make me laugh even when I hit rock bottom.
We've grown together, evolved thanks to one another, on individual levels aswell as a couple. I've seen him grow and he makes me grow aswell - he makes me wanna be a better person. He opens my eyes, make me see differently on certain things and evaluate my point of view and I'm sure I do the same for him.
I wanna experience life and explore the world with Pontus. Boo, I love you so much and you are the best thing that ever happened to me ♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar